Auggis!!

Nu är klockan halv ett. Så nu återstår frågan varför fan är jag inne på datorn? Jag borde helt enkelt skjutas. Fast egntligen inte. För om jag skulle skjutas skulle jag inte kunna skriva om det underbara som hänt idag/ikväll. Jag skulle till cissi ikväll. Som alla vet bor hon i Stångby (hon cyklar varje dag till skolan, hon är galen). Så jags kulle då till Cissi. Men hur skulle jag ta mig dit? Med tåg? Eller den geniala idén, cykeln. Den stod och väntade på mig såg det ut som. Som att den bad mig att ta med den till stångby. Självklart kunde jag inte säga nej till sådana vädjanden så cykeln blev det. Det var många som cyklade. Vi cyklade vilse x antal gånger. Men då det mest underbar, häftgaste, coolaste, fräsigaste inträffade, vilket var att vi cyklade ut ur Lund, kände jag lyckan sprida sig genom kroppen. Jag kände hur lyckan sakta spred sig genom tårna till huvudet. Jag hade tagit mig så hårt i kragen så att jag cyklade utanför min egen hemstad. Det låter faktiskt coolt, tycker jag...


Jag cyklade seriöst dit!

Det var väldigt trevligt ikväll. Vi lyssnade på mycket bra musik och jag som är billig i drift tog tillfället i akt. Sen hände det som jag inte tänkt skulle hända. Jag var tvungen att cykla hem igen. Det regnade. Det var kallt. Jag kände den avtändande känsla som man får av regn, kyla och fyrtio minuters cykling. Jag var nu alltså tvungen att cykla för uppförsbackar och raka vägar i fyrtio minuter. Inte nog med det var jag tvungen att skjutsa Hanna en bit. Jag cyklade då ner i diket två gånger. Jag kände mig inte så duktig. Jag cyklade även ner i diket en gång efter att Hanna hoppat av. Men det kom en bil då, och jag är fruktansvärt rädd för bilar. Men dte som sagt trevligt, och nu sitter jag här hemma medans modern och fadern har sina gäster här och lyssnar på grym musik och håller på att somna // Augusta