#12 - Boy and the red car's

Yes! Idag fick jag reda på att det fanns jobb hos pappa, fast det låter glassigare att säga att man är universitetsanställd, för det är jag typ. Jag pratade just med min älskade Boychild (Marie) Stjernquist Desatnik. Då råkade jag försäga mig om att jag hade en blogg. Hon blev sur. Detta bryr jag mig inte om för att jag hade ändå tänkt tillägna detta inlägget till Boychild. Jag har varit kompis med denna människa så länge jag kan minnas, till och med längre än med biggan. Boy och jag blev riktigt bra kompisar i ettan, då jag flyttade in i ett hus så jag blev granne med henne. Då lekte vi hela tiden och då fick ingen annan vara med. När vi då gick på lågstadiet fanns det ett par stenar utanför gympasalen som vi inte fick vara på. Det var då vårt högkvarter såklart. ingen annan fick komma dit. Vi hade två högkvarter. ett i skolan (stenarna) och ett hemma hos Marie (i hennes garderob). Det var där den s.k. "ketchupklubben" startade. Då tror jag dock attd en hette "ketscupkluben", med tanke på att vi gick i ettan kunde vi ju inte stava. 

  Jag och Marie har många fina minnen. T. ex. förra våren (om man nu kan säga det då det inte är vår nu, men våren förra året) åkte vi till Paris och hälsade på min kära syster Ellen. Efter den gången tror jag det har blivit en tradition för oss att åka till paris eftersom vi har beställt biljett dit i Maj. Vi har också bestämt att vi ska flytta dit efter gymnasiet. Det kommer bli väldigt kul tror jag.
Min älskade kompis Boychild

Ända sen vi var små har Boy varit väldigt mån om de fattiga och miljön. Hon har lärt mig mycket om att ha ett gott hjärta. Jag kan dock inte säga att jag har det när det gäller skvaller, he-he. Men för miljön och för fattiga barn som inte har någon mat har jag ett gott hjärta, (tror jag). Detta tackar jag dig för Boy. En riktig vän, C'est vous. Lägg märke till att jag skrev "vous" vilket betyder "ni". man använder "vous" till människor som är viktiga, eller sådana som man inte känner. För mig är du dock viktig Boy. Men jag måste säga att jag inte riktigt förstår vilken pluggis du är. Du pluggar ju precis hela tiden. Det är duktigt och så, men du behöver inte anstränga dig mycket. Eller kanske eftersom du kommer så mycket försent. Boy kommer alltid försent. Vad man än ska göra så säger man en tid till henne och så kommer hon tjugo minuter senare. Nu har vi dock kommit på att man kan säga tjugo minuter innan till Boy än när man vill träffas, så går det nästan alltid bra. //Augusta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0