#15 - Jag vill ha en hamster...
... Hette ett av Biggans inlägg. Jag trodde att det bara var helt ambivalenta tankar, och jag tänkte att hon kunde få känna så om hon så ville. Jag trodde dock aldrig att hon skulle skaffa en. Nu vet jag inte riktigt om mina förutsägningar om att hon inte kommer skaffa en hamster stämmer. Jag träffade Bigglo och Tobbe idag förstår ni. Jag blev häpen eftersom vi bara råkade smyga in i varandra. Jag och Josse skulle gå hem till henne så att jag skulle kunna snylta lite chai, och när vi precis är utanför Bigglos port öppnar hon dörren. Det var länge sen jag blev så paff. Då berättade Tobbe att de skulle gå och checka in en hamster. Jag blev då ännu mer paff än vad jag blev först när jag såg dem. Det var häftigt helt enkelt.
Idag så var det Rugbytävling mellan Polhem (bu) och Katte-Spyken (katte-spyken var ett lag). Vi blev riktigt mosade, men ändå inte med så många poäng (tror jag). Jag tittade inte så mycket på spelet, jag förstod ingenting. Istället spejjade jag ut i publiken för att hitta en människa som tydligen inte ville bli hittad. Jag tror att vi förlorade med 0-2. Jag blev oerhört trött och jag kunde inte fokusera blicken längre eftersom mina ögon fladdrat över publiken hela tiden. Efter att rugbyn var slut skulle jag egentligen jobba, eller fika med Mattis, Klara och Tove. Jag orkade inte det (jag hade inga pengar), så jag gick hem till Josse och snyltade chai, och det var då vi träffade Bigglo och Tobbe på vägen. När vi sedan gick vid espresso house vid stationen kommer helt plötsligt Mattis, Klara och sen Tove. Och när vi stod och pratade med dem kom Marie. Det har alltså varit en fullspäckad dag fylld med överraskningar. Undra hur livet skulle se ut om varje dag var en överraskning? Jag undrar om man vant sig, eller fortsatt bli paff för varje liten sak?
Jag känner att jag ska filosofera lite över det.
Nu: Har precis ätit sjukt mycket, och min mage står ut. (Jag och Josse åt ostbollar till eftermiddagsfika också).
Mattis ringde för en halv sekund sen och sa:
Vill du göra något kul ikväll?
Jag svarade:
Nej!
Hon blev besviken... // Augusta
Idag så var det Rugbytävling mellan Polhem (bu) och Katte-Spyken (katte-spyken var ett lag). Vi blev riktigt mosade, men ändå inte med så många poäng (tror jag). Jag tittade inte så mycket på spelet, jag förstod ingenting. Istället spejjade jag ut i publiken för att hitta en människa som tydligen inte ville bli hittad. Jag tror att vi förlorade med 0-2. Jag blev oerhört trött och jag kunde inte fokusera blicken längre eftersom mina ögon fladdrat över publiken hela tiden. Efter att rugbyn var slut skulle jag egentligen jobba, eller fika med Mattis, Klara och Tove. Jag orkade inte det (jag hade inga pengar), så jag gick hem till Josse och snyltade chai, och det var då vi träffade Bigglo och Tobbe på vägen. När vi sedan gick vid espresso house vid stationen kommer helt plötsligt Mattis, Klara och sen Tove. Och när vi stod och pratade med dem kom Marie. Det har alltså varit en fullspäckad dag fylld med överraskningar. Undra hur livet skulle se ut om varje dag var en överraskning? Jag undrar om man vant sig, eller fortsatt bli paff för varje liten sak?
Jag känner att jag ska filosofera lite över det.
Nu: Har precis ätit sjukt mycket, och min mage står ut. (Jag och Josse åt ostbollar till eftermiddagsfika också).
Mattis ringde för en halv sekund sen och sa:
Vill du göra något kul ikväll?
Jag svarade:
Nej!
Hon blev besviken... // Augusta
Kommentarer
Trackback
