Auggis!!

Jag känner mig som en äkta friluftare. Idag började dagen med skidor, väldigt kul, har dock träningsvärk i hela kroppen, men dte är kul ändå. Vid kvart i tolv stack jag och pappa hem hit för att äta lunch. När vi då var högst upp i den bästa backen så tyckte vi så klart, gött den här backen är ju fet som vanligt. Vi åkte då ner ganska snabbt. men efter cirka tre meter så bestod den bara av is. Jag som har börjat gasa på som fna i backar var inte beredd på detta. jag såg då min sista utväg eftersom jag bara gled och inte fick något fäste med skidorna. Jag var tvungen att ta mig lite utanför backen. Jag åkte ut ur backen som planerat. jag tänkte dock att jag skulle kunna svänga tills jag insåg att jag sjönk ner sjukt mycket och inte kunde röra mig. Dum som jag var ville jag ändå svänga så jag försökte på det. Jag gjorde därefter den coolaste volten man någonsin kunnat se. Jag flög och det yrde snö runt om kring mig. Jga var faktiskt ganska nöjd precis efetr att jag trillat. Jag hade glömt hur dte kändes. Det kändes kul med tanke på att det är den första gången jag trillat på cirka fem-sex år. Jag menar jag skadade mig inte eller så. När nu denna traumatiska händelse ägt rum åkte jag och pappa ner för att äta lunch. Precis klockan ett gick vi ut från huset för att ta oss till Soltorget. När vi kom dit gick vi och provade hjälmar och satte på oss andra skor. Nu var det dags. Vi skulle ut och åka skoter. Underbart roligt. Pappa körde och jag satt bak. Det var löjligt skumpigt och jag var tvungen att hålla i mig. Jag kände hur mina triceps växte för varje gupp. När vi åkt ungefär hundra meter ser vi att det redan är någon som råkat köra av vägen. Riktigt roligt, de såg så fånigt ut. Skotern stod helt oskyldig bredvid medans båda två låg på marken täkta av snö. De var inte skadade eller så. När skoterfärden sedan fortsatte var det jättevackert. Det var uppe på fjället och ibland var det bara helt vitt. som en öken fast uppe på fjället. När vi var påväg hem så började skotern farmför oss att vingla så vi saktade ner lite. Helt plötsligt trillade hela skotern i farten och de som var på skotern hamnade under med huvudena i snön så de kunde inte andas. Jag och pappa stannade direkt och försökte lyfta upp den trehundra kilo tunga skotern själva. Det gick inte så bra. Sen äntligen kom instruktören som åkt sist och hjälpte till. Jag och pappa var helt slut redan med tanke på att vi försökt lyfta den själva. Otroligt nog kom de oskadda fram, eller en hade skadat armen. Men jag och pappa var "the heroes". Underbar känsla det där.

Nu ska pappa jobba så han behöver datorn. Jag tänkte bara dela med mig av de feta händelserna idag // Augusta